sara med de otroliga skapelserna
Allt började med att Sara hade ett intresse för fotografi. Hon ville fotografera nyfödda, men behövde något att öva på. Sökandet efter en bra newborn-docka förde henne till dessa fantastiska hantverk. Hon ville dock få feedback på vad hon gjorde och startade därför ett Instagram-konto, i hopp om att utvecklas som fotograf. Sociala medier vände dock helt upp och ner på dessa förväntningar och en ny väg stakades ut. Följarskaran växte och behovet förändrades. Det var inte bilderna i sig som blev den stora grejen. Det var dockorna.
Saras prinsar och prinsessor är tillverkade för hand i Spanien. Varje hårstrå är sytt utan hjälp från teknik, varje ansiktsdrag är handmålat och detaljerna på bebisarnas kroppsdelar gör beskådaren mållös. Det är svårt att föreställa sig att det är ett icke levande ting när man håller i en. Det känns verkligen som att hålla i en nyfödd bebis. Kroppen är mjuk, ansiktet ser precis ut som det ska och de rosiga små kinderna tar i alla fall mig tillbaka till när Hjalmar var en liten knodd på knappt två veckor.
Om dockorna används till lek? Absolut inte. En docka kostar nog mer än vad jag kan föreställa mig. Nej, dockorna har redan som nyfödda startat karriär som skådespelare. En av dockorna, jag vet dock inte vilken, har varit statist i Beck-filmer. Hur häftigt är inte det? När man tänker efter så är det ju så logiskt också - förstå pengarna som rinner iväg på omtagningar på grund av en liten ledsen bebis. Tänk vad smidigt att producera film utan kräkningar. Hur många filmer har egentligen levande bebisar? Många frågor, inte så många svar.
Det här var för mig en obeskrivlig upplevelse och jag vill så gärna se mer av detta. Sara är en fantastiskt fin person och den stunden vi fick tillsammans kommer jag bära med mig för alltid. Det här har verkligen tagit mig med storm, helt otroligt. Jag finner inga ord.
kuriosa
När jag gick in i huset satt ett barn i soffan och tittade på mig. Jag tänkte att det var ett av Saras riktiga barn, men efter ett tag kändes det som att han kanske skulle ha gjort något ljud ifrån sig eller rört sig i alla fall. Sedan insåg jag att det var en docka.
När jag redigerat bilderna har jag väntat efter att bläddra förbi någon blinkning, en nysning eller något annat som bebisar brukar göra. Men det gjorde jag inte. Istället kom jag på mig själv med att faktiskt tro att det är riktiga bebisar på skärmen.
